Är det fusk att ta hjälp i Wordfeud?

Wordfeud är inget mästerskap. Det finns ingen domare, ingen prispott och ingen regelbok som bestämmer vad som gäller mellan dig och din moster. I en klubbtävling i Scrabble är hjälpmedel förbjudna, punkt. Men ett vardagsparti i mobilen är en överenskommelse mellan två personer, och det är den överenskommelsen som avgör vad som är fusk. Spelar ni stenhårt om äran gäller en sak. Spelar ni mest för att hålla kontakten med en gammal vän gäller något annat.

Det betyder inte att allt är tillåtet. Det betyder att frågan inte har ett svar som passar alla par av spelare. Den har ett svar per parti.

Den mildaste formen är att slå upp om ett ord finns. Du har lagt NYP och vill veta om det godkänns innan du chansar. Det är samma sak som att bläddra i SAOL, och väldigt få kallar det fusk. Wordfeud säger dessutom ifrån själv om ordet inte finns, så det enda du sparar är ett misslyckat försök.

Nästa nivå är att hitta ord ur sina bokstäver när man kört fast. Här ligger gråzonen, och här ligger de flesta som googlar sina brickor en sen kväll. Om båda i partiet gör det ibland är matchen fortfarande jämn. Om bara du gör det, i varje drag, mot någon som spelar helt själv, då lutar det åt fusk även om ingen sagt något högt.

Den tredje nivån är att låta ett verktyg spela varje drag åt dig. Då spelar du inte längre, du förmedlar bara någon annans drag. Vinsten är tom, motståndaren märker det förr eller senare, och partiet dör den dagen hen tröttnar. Det är fusk med även den snällaste måttstocken, och dessutom rätt trist.

Schackspelare analyserar sina partier med datorer utan minsta skam. Ingen kallar det fusk att i efterhand se draget man missade. Tvärtom är det så man blir bättre.

Samma sak gäller här. En ordfinnare visar ord du inte visste fanns, och efter tredje gången du ser ZON eller GNY dyka upp sitter de i huvudet. En analys av hela brädet visar varför ett drag är bäst: bonusrutan som dubblar hela ordet, korsordet som ger poäng på köpet, S:et som var värt att spara. Nästa gång ser du mönstret själv, utan hjälp.

Skillnaden mellan att fuska och att träna sitter alltså inte i verktyget. Den sitter i vad du gör med svaret. Kopierar du draget och går vidare har du vunnit tio poäng. Tittar du en stund på varför det draget vann har du lärt dig något du har med dig i hundra partier till.

Fundera på vad som händer när någon kör fast och inte tar hjälp. Partiet dör. Man byter brickor tre drag i rad, tröttnar, slutar svara. Alla som spelat ett tag har en lista med halvdöda partier där motståndaren försvann efter ett dåligt brickställ.

Ett parti där någon tog hjälp för att komma loss är roligare än ett parti som aldrig spelas klart. Det är värt att ha med sig innan man dömer den som googlat sig ur en knipa.

Tre tumregler räcker långt. Håll det jämnt: använder du hjälp mot någon som spelar helt själv, säg det, eller spara hjälpen till partier där ni båda kör med öppna kort. Använd svaret till att lära: lägg tio sekunder på att förstå varför ordet eller draget var bäst, inte bara vilket det var. Och behåll spelet: målet är fler roliga partier, inte en poängskörd som känns ihålig efteråt.

Kör du fast i kväll finns ordfinnaren på startsidan. Skriv in dina bokstäver, se alla giltiga ord sorterade efter poäng, och titta en extra sekund på varför toppordet vinner. Det är den sekunden som gör dig till en bättre spelare.